Vårkampanj!
Det är så himla kul med alla människor man träffar och att diskutera och informera. Fattar inte varför jag inte blev aktiv tidigare =)
Tyvärr kommer uppdateringen nog fortsätta vara halvkass, för nästa vecka skall jag åka med ssu´s turnebuss och kampanja.
Blir gbg-halmstad-malmö-lund och karlskrona mellan måndag och fredag. Skall bli så jävla kul!
Är så peppad och får så mycket energi från mina ssu bohuslänare. Nu fan vinner vi val! Alla ska med =)
Om bara två veckor väntar ssu´s grundkurs helg. Skall bli riktigt spännade. Blev extra glad då jag fick frågan av sebastian att snacka HBT med information oså som en del av kursen =D
Skall börja förbereda detta i helgen, så antar att nästa uppdatering kommer just då och handla om just det.
Vi hörs kära vänner!
Sverigedemokraterna - Den nationella rörelsen.
Titeln på inlägget refererar till boken av stieg larsson och mikael ekman som kom ut 2001. Rekomenderar den starkt, finns mycket bra information inte minst historiskt i den. Självfallet skall man läsa den med ett kritiskt öga, såsom man bör med det mesta.
Bevara sverige svenskt (BSS) grundare heter Lars Zeilon (numera ericsson) och han skrev 1979 på en flygbladstext; För varje år blir svenskarna allt färre. Om fyra år finns inget svenskarnas sverige. Med kanske en turk som diktator och en neger som utrikesminister. Folket blir då ett chokladbrunt blandfolk som inte talar svenska utan olika språk huller om buller.
För den icke insatta är BSS grunden till dagens SD, SD är födda ur en avgrening inom just BSS. Flygbladstexten skapade dock inte den debatt Zeilon var ute efter. Texten är alltså skriven för över 30 år sedan men fortfarande högaktuell. Det jag har svårt att förstå i just denna text är vad som är så fel med ett multikulturellt samhälle där man tar tillvara på olika kulturer och kompetens och utnyttjar dessa till att få samhället att växa, istället för att försöka utrota det som är annorlunda. Och vad jag vet har det gått 31 år sedan texten publicerades och svenska är fortfarande det största språket i detta land. Så den där skräcken som verkar finnas i texten är uppenbarligen obefogad.
1998 trycktes en folder inför valet och denna delades ut till 200000 hushåll i sverige. Där kan vi läsa; Det finns enstaka exempel på multikulturella samhällen som fungerar. Men det gör de bara så länge de styrs genom diktatur eller som enpartistat. Så fort demokratin segrar i landet, när människor blir fria att uttrycka sina åsikter och ställer krav, blir motsättningarna mellan folken tydligare och agressivare. I Sverige vill vi bevara demokratin. Därför ser vi ett mångkulturellt samhälle som en omöjlighet.
Frågan här bör kanske fokuseras på om det är religiösa eller politiska skillnader som leder till dessa motsättningar (om de nu existerar) I Sverige har vi haft demokrati under en lång tidsperiod och jag upplever inte enorma skillnader och agressiva reaktioner på det multikulturella samhället. Visst finns undantag, nu senast vid demonstrationen mot moskeebygget i göteborg, men demonstranterna och motdemonstranterna bestod knappast av enorma mängder människor. Detta "hot" mot demokratin som SD menar att det multikulturella samhället utgör existerar inte.
Vidare till en annan intresant sak. SD är ju för hårdare straff och påpekar ofta att invandrare är överrepresenterade inom just kategorin dömda för brott. Från 89-98 satt 72 personer i SD´s partistyrelse. Av dessa hade var femte medlem dömts för brott. Detta blir alltså ungefär 23,2%. Under samma tid låg procentsatsen för invandrare på ungefär 12%.
Här kan man hävda att procentsatsen för SD är gjord på en betydligt mindre gruppering människor. Och visst, det är inte samma statistiska underlag. Men siffrorna säger ändå en hel del för ett parti som förespråkar hårdare straff och hävdar att invandrarna är överrepresenterade när faktum kvarstår; Ungefär var femte medlem i SD´s partistyrelse vid denna tid var dömd för ett eller flera brott.
Och tillsist ett litet stycke om HBT; Utlopp för sexuellt avvikande lust må äga rum under förutsättning att ingen blir lidande. Förhärligandet av den homosexuella livsstilen inom tillexempel massmedia skapar osunda referensramar för unga människor som håller på att bygga upp sin vuxna identitet.
Det finns egentligen bara en sak att säga. Kärlek mellan två individer som båda är kapabla till att ta ansvar för en relation kan inte vara fel. Det som är fel är hat. Hatet mot homosexuella. Hatet mot invandrare. Det är det som måste bort. Det borde vara så enkelt att se. Och här har jag seriösa problem med att förstå och respektera de som tycker annorlunda. Och förhärligandet av den homosexuella livsstilen? Vem som helst är välkommen att leva mitt liv för en dag eller en vecka och så kanske ni inser hur heteronormativt samhället är. Jag kommer ut varje dag. Men detta förhärligande ni talar om skulle jag gärna uppleva istället för ifrågasättandet om vart min pojkvän är eller vad han heter.
Det här med att engagera sig.
Och att man inte bryr sig stämmer nog inte heller riktigt, för åsikter har man ju varesig man vill eller inte.
Om man sedan väljer att engagera sig eller inte är väl egentligen huvudfrågan.
Jag har alltid haft mycket åsikter, men aldrig riktigt engagerat mig. Har mest suttit hemma eller i diskussion med vänner och familj och tyckt väldigt mycket. Kan säga att bland det roligaste jag gjort är att jag gick med i SSU. Man får träffa så mycket människor, får diskutera och inte minst lära sig! Kunskap är makt sägs det och det är nog en universal sanning.
Man kan göra så fruktansvärt mycket i förbundet, det händer alltid något och har du egna ideer så är det inte omöjligt att genomföra dessa. För ingenting är omöjligt. Det är vårkampanj och debatt utbildning och SSU grundkurser och sommarläger, det är ssu fika och ssu möten. Såklart väljer man själv hur engagerad man vill vara men jag personligen vill vara med på allt. Känner att jag missat så mycket med att sitta hemma och tycka när det finns en stor spelplan där man faktiskt kan växa, utvecklas och bara ha sjukt kul mot målet, en röd valseger i höst!
Men jobbet är långt ifrån klart när man nått det målet. Det kanske är då det egentliga jobbet för att bygga upp sverige tar vid.
Det jag egentligen vill säga är; har du massa åsikter och lust att träffa nya spännande människor och lära dig massor så engagera dig! Det viktigaste du har är din egen röst och det är dags för oss att höja våra röster för att förändringen skall komma.
Sverige måste få en tandvårdsreform.
Att gå till tandläkaren skall inte innebära att du har ångest i månader efter eller innan för hur du skall kunna betala. Det skall inte innebära en kredit med över 20 procents effektiv ränta.
Blir du sjuk i kroppen eller tillochmed själen är kostanderna reglerade och inte speciellt dyra, iallafall inte relativt sett. Jag tror de flesta är bekanta med kostanden för att gå till tandläkaren. Vi kan ta min tandläkare som exempel. En enkel undersökning landar runt 800. Ta bort tandsten yttligare 700. Laga ett hål runt 900. Siffrorna är som sagt relativa och kan diffa lite på vart du vänder dig.
Har du många hål, biter av en tand eller annan problematik är det inte svårt att räkna ut att det inte direkt blir billigt att gå till tandläkaren. Tandvårdsbidraget som finns idag hjälper bara en liten bit på vägen och visst är det bra att det finns vissa max tak där du får tillbaka en viss del av summan du lagt ut.
Men, för studenter, arbetslösa och pensionärer kan det vara svårt att ens kunna skrapa ihop undersökningskostanden. Vad leder detta till? Att man struntar i att gå till tandläkaren. Och så är det onda cirkeln igång för ju längre du väntar desto större är chansen att det blir sämre eller iallafall inte bra. Det blir en dubbel ångest i det där att inte ha råd att gå till tandläkaren fast du vet att du måste och samtidigt veta att varje dag du inte går dit blir det värre. Men vad ska du göra då om du inte har råd? Det finns inte så många val.
Tandvården måste sluta separeras från sjukvården i övrigt. Maxtaken måste sänkas och undersökningarna måste bli billigare! Sänks undersökningskostanden till den av ett vanligt läkarbesök så har du råd att iallafall få reda på hur illa det är och slipper ha ångesten i att inte veta.
Tandvården måste bli tillgänglig för alla socialklasser (fy vad jag hatar det ordet..) och du skall inte behöva ha den sociala stigman av att bara ha hälften av dina tänder kvar för att du inte haft råd att gå innan tandlossningen satte in.
Och som tillägg till inlägget under; har svarat på kommentarerna i inläggets kommentarsfält.
Visste inte att jag skulle vara tacksam för det faktum att jag valt att granska kommentarerna innan publicering, men det är jag. Jag accepterar och förstår att inte alla kan tycka lika och tar gärna en diskussion med vettiga argument. Men ni som kommenterar med personangrepp pga. mina politiska åsikter, era kommentarer kommer inte publiceras. Vill inte bedriva censur men tänker inte tillåta en debatt på sandlåde nivå.
Kan du sitta där med gott samvete då?
Men när det kommer till det här att man skall kunna köpa vården man behöver blir jag lätt illamående. Det kommer alltså ner till vilken inkomstgrupp du tillhör om du skall kunna få den bästa och snabbaste vården. Istället för att sitta i 10 timmar med din 40graders febriga bebis i ett väntrum med hostande vuxna i rs-tider så kan du åka till en mindre privat anläggning, komma in direkt och direkt få medicin till din baby som du kan hämta ut och medan ni har sovit och babyn vaknar utan feber sitter den andra mamman fortfarande på sjukhuset och kanske förhoppningsvis fått träffa en läkare.
Allt för att du hade råd och det hade inte hon.
Sedan möts ni på öppna förskolan och pratar om era erfarenheter och du är nöjd, för du och ditt barn fick hjälp snabbt och det var värt varje kostnad i världen såklart. Men kan du sitta där med gott samvete?
En dag kanske det är din baby som blivit en vuxen kvinna och sitter med sitt barn på akuten, utan pengarna att vända sig privat.
Jag kan känna; Var är rättvisan i att kunna eller inte kunna köpa vård? Och hur skall detta underlätta ett samhälle som för varje år blir mer och mer uppdelat i rika och fattiga?
För ja, sverige kryllar av fattiga. Men det är det ingen som talar om.
Resurserna borde riktas mot att effektivisera vården som redan finns, för att skapa ett system som gynnar alla. Oavsett summa på bankkonto eller förortsadress.
Ett system där hjälpen du får inte skall baseras på om du har råd att betala eller inte.
